"Det började som en olustig föraning, en vag känsla i maggropen som inte lät sig resoneras bort. Lucas, deras första barn, var inte som andra. Han intresserade sig inte för ansikten, undvek sin mammas blick. Gå lärde sig Lucas tidigt. Men han reagerade inte på tilltal, lyssnade inte till sitt namn. Han ville inte kramas, han grät inte när han slog sig, sökte inte kontakt eller tröst. Och han lärde sig inte prata.
– Det var som om vi hade en osynlig glasvägg mellan oss, en vägg som dämpade alla ljud och som gjorde att jag inte kunde nå fram, berättar Jenny Lexhed, hans mamma."
Allt om barn skriver en artikel om att förstå sitt autistiska barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar